Igår läste jag en artikel i SvD som handlade om olika personligheter på Facebook. Precis som i verkliga livet utvecklar varje person numera sin egen personlighet på nätet, och jag tycker det syns väldigt tydligt. Idag känns det som att jag kan följa med i mina kompisars liv genom att enbart svänga förbi deras profil.
Egentligen är det inte alls konstigt, med tanke på hur pass djupt Facebook går. Inte nog med att man nuförtiden inte kan gömma sig bakom en användarnamn, som på den gamla goda tiden med playahead, lunarstorm mm. Du visar även upp ditt liv i bilder, liverapporterar minsta händelse genom statusraden och utvidgar din vänskapskrets med människor som du knappt har träffat.
Ibland kan jag faktiskt slås av hur digitalt sällskapssjuka vi har blivit. Det är nästan lite läskigt hur en många lever och umgås på nätet. Och tro mig, jag är en av dem. Det är inte alls sällan jag själv t ex chattar istället för att ringa. Och ofta blir man ”vän” med någon som du hälsade på under utekvällen.
På Facebook har jag någonstans kring 350 vänner, men ”på riktigt” skulle jag tro att det ligger runt ett tiotal. Det som har hänt är att vi själva förändrat definitionen av en vän. Om det nu är bra eller dåligt är lite svårt att säga. En sak som är positiv är att vårt kontaktnät växer, frågan är bara om vi utnyttjar det.
Så länge man håller sig inom acceptabla gränser vad gäller att dela med sig av sitt liv så tror jag faktiskt att Facebook, eller sociala medier överhuvudtaget, kommer utnyttjas otroligt mycket i framtiden. Att söka jobb kommer inte vara svårare än att skriva en statusrad, eller twittra. Det finns nog alltid någon av dina vänners vänner som har en kontakt som vill anställa.
Eller vad tror ni? Kommer Facebook växa och ta en större roll i våra liv? Eller rent av dö ut?